Ulrica Arvidsson

Med rubriken förstår vi nog alla vad jag menar.
Den största och starkaste känslan man aldrig någonsin känt till någon annan person innan.
En person man skulle kunna dö för.
Precis,den förbaskade meningen ''Den första kärleken''

Mina kompisar och dom som känner mig vet vem den personen är för mig.
Men jag tänker inte nämna hans namn av andra skäl.

Jag var inte direkt intresserad av honom i början men tydligen så stämmer det att kärleken växer med tiden.
Kanske var det för hans sköna humor,hans charm eller att jag kände igen mig själv i honom.

Vi prövade många gånger att försöka igen, men jag har hela tiden varit så kär och blind.
Jag var rädd för att säga fel saker så att han inte skulle lämna mig igen,
jag kunde inte slappna av i hans sällskap så allting blev bara fel.
Första gången var det lätt, vi kände inte riktigt varandra så på grund av det gjorde jag ett STORT misstag och grät floder i två veckor konstant efter att han hade gjort slut.
Jag funderar fortfarande på hur länge vi hade varit tillsamans om jag inte hade gjort det misstaget.

Jag tänker på honom varje dag ,
Jag vill att han ska må bra och vara lycklig.
Jag hatar honom inte det har jag aldrig gjort.
Han kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.